Svensk(a)kyrklig i Lund, Sverige

Det låter ju så fint och kul att kunna säga att jag bor, jobbar och studerar i London och visst är det fint och roligt.. men ska sanningen fram så att komma tillbaka hit efter att ha varit hemma och träffat alla kompisar och familjen så är det inte roligt att komma tillbaka. Det är som att riva ut hjärtat varje gång och jag bryr mig inte om vad folk säger om det. Alla kanske inte blir lika förkrossade av att åka iväg såhär och vara borta i ngn månad men jag blir det och det får jag stå för. Det skulle bara göra det värre att försöka ignorera det.. Det bästa är att det går över till slut iaf.

Jag gjorde det för första gången någonsin i London. Jag glömde nycklarna. Efter att ha gått och handlat veckans varor så kom jag hem och upptäckte att jag inte hade nycklarna med mig. Inte heller var det någon hemma som kunde öppna för mig och de som bor under oss(vi delar ytterdörr) var inte heller hemma. Då kom jag på att jag skulle möta en i personalen i kyrkan för att diskutera min uppsats som jag skrivit. Så jag traskade dit med onda fötter(det är långt till och från affären).  På vägen mötte jag brevbäraren som jag gått före när jag gick hem. Han såg undrande på mig och frågade om jag var okej men jag sa bara “hej” lite surt och fortsatte gå. Jag fick låna en bit i kylen att ha varorna i och när vi pratat igenom uppsatsen och hon skulle fortsätta jobba så ringde jag mannen i huset. Han var hemma så jag kunde gå hem. Skönt.

Jag har en dröm om att bli författare så jag skickar in bidrag till tävlingar och bokmanus till förlag. Just nu är jag med i en barnbokstävling, har skickat ett bidrag till en bok som libris tänker ge ut och så har jag fått mitt manus skickat till tre förlag(jag är ju i England så mamma fick ställa upp med att skicka). Vi får se hur det går. Det brukar ta minst tre månader innan jag får svar vilket är irriterande men tiden går väl fort. Nu har ju mer än halva kurstiden här gått.

Innan jag börjar berätta om vad jag varit med om de senaste dagarna så vill jag bara meddela att eftersom jag inte vill skriva ut de riktiga personnamnen på folket så skriver jag istället K för kursledaren, p1 p2 och p3 för killarna i teamet och f1 f2 och f3 för tjejerna och jag för mig själv.

Sedan i tisdags är jag tillbaka igen från Peckham. Det ligger ungefär en timmes bilfärd bort och är en blandning av fattiga och medelrika människor. Det är kanske inte så konstigt att det är ett ganska farligt område med våld som vardagsmat, verkar det som. Jag trodde innan jag åkte dit att det skulle vara ett mörkt område med gråa byggnader, skrämmande människor och en obehaglig atmosfär men så var det inte. Inte riktigt. Det fanns höga byggnader men de flesta hade rivits och ersatts med tvåvåningshus istället. Parker hade angjorts här och var och det verkar bli bättre.

På tisdagen gick jag upp vid sju, blev hämtad av Ks man och kom till kyrkan vi tillhör. Där bad vi inför de sex dagarna i Peckham och sedan stack vi iväg. Det tog som sagt ungefär en timme som kändes väldigt lång. Hur som helst så kom vi fram och lastade av grejerna i ett stort hus med två rum på ena sidan, köket på andra och en stor hall emellan.

Sedan fick vi en rundtur med ungdomsledaren i ”Peckhamkyrkan” och en tjej från ungdomsgruppen. Det var kallt och vi skyndade oss att se de viktigaste, som till exempel biblioteket som ser ut som ett upp och nervänt, blått L med ett orange rymdskepp på taket. Vi avslutade det hela med att gå in i en stor hall med små marknadsstånd i och där åt vi. Vi fick sällskap av några som är i ett team som hör till den kyrkan.

Efter det så satt vi i prästgården och drack te(utom jag som inte gillar det) och bestämde vilka som skulle göra för, huvud och efterrätt till kvällens alla hjärtans dag middag för ungdomar. Sedan gick vi och handlade och gjorde i ordning maten. Gästerna kom vid sju och vi turades om att servera och ta bort tallrikar. Jag satte mig vid ett bord och det visade sig att en av killarna hade varit i Sverige några gånger så vi fick pratat lite om det och sagt några svenska ord, vilket var kul. Annars var det inte riktigt vad jag trivdes med för det var ganska stökigt. Tio var det slut och vi fick diska alla fyrtio tallrikar, bestick och glas. Det gick fort i alla fall.

Jag tror att vi gick och satte oss i det mindre rummet där vi tjejer sov i sedan och hade jättekul. Främst därför att när luftmadrasserna var uppumpade så bråkade f1 och p1 med varandra (på skoj såklart) och p1. De brottades typ och helt plötsligt slängde han henne mot en av luftmadrasserna. Han själv följde med och luftmadrassen sa: ”PAPP!” och när de kom upp igen så såg luftmadrassen gravid ut. Det var så roligt och till och med nu när jag skriver detta skrattar jag.

Teamtime där vi pratade om hur vi kände oss och vad vi tyckte om dagen och sedan sov vi, tjejer och killar för sig.

Fredagen hade vi ledigt tills klockan två så vi tjejer gick till Primark och shoppade, utom jag som inte hade tagit med några pengar till Peckham. P2 kom in och hittade några kläder och sedan på väg hem kom p1 och killarna drog iväg med mig för att köpa filmer.

Vi åt lunch som vi gjort själva och sedan satte några igång med att hjälpa till med att förbereda inför en ”klubb” som är för barnen under lovet. De målade och jag och några till stack iväg för att handla kvällsmat.

När vi kom tillbaka hade klockan gått och vi åt, tror jag… Sedan var det ungdomsgruppen. Tre ungdomar och en ledare rappade låtar som de skrivit själva, sedan sjöng vi lovsång, p1 berättade sitt livs historia och ungdomsledaren berättade kort om budorden. Efter det gick man ut i hallen och pratade eller stannade kvar i rummet för att be. Jag stannade kvar men så gick jag ut till sist och det var kul, annars brukar jag ha svårt att slappna av med andra ungdomar. Efter det var det fritt… och så hade vi teamtime. Jag sa något som jag inte tänkt på och sedan blev det väldigt konstigt och jag trodde att jag sårat f1. Kände mig hemsk.

Lördagen åkte vi till Soul Sista som låg en tunnelbana och två tåg bort. Vet inte vad det hette. Killarna stannade kvar och hade motsvarande grej. Vårt möte var i en stor, typ gympasal och rubrikerna för dagen var: It’s amazing to be me, It’s amazing to be a girl, It’s amazing to belong to God. Mycket bra! Åt medtagna mackor och sedan Fish & Chips. F1 och jag fick klarat ut grejen som varit kvällen innan. Sedan åkte vi hem och var hemma vid tio ungefär.

På söndagen hade jag ganska mycket ont i mina leder och jag grät. Fick pratat med K och f3 om det och sedan satt jag själv och läste Bibeln. Efter det var det gudstjänst och de andra hjälpte till med barn, ungdomssamling eller welcome team. Själv deltog jag bara eftersom jag snörvlade och ville vara ifred. En bra predikan om att fokusera på Gud och komma ihåg vad Han gjort i ens liv tidigare. Annars blir det lätt som med israeliterna som inte ville inta landet när Gud sa åt dem så eftersom några av deras spejare pratade om att det bodde jättar där. Sedan ville de inta landet men då var inte Gud med dem. Hade de fokuserat på Gud och inte jättarna och kommit ihåg vad Han gjort tidigare för dem så hade de nog intagit landet när Gud sa åt dem att göra det.

Fikade och fick varm choklad fixad åt mig vilket var en god lyx. Fick pratat med två tjejer varav en var fransyska som jobbade som au pair. Sedan satte vi upp marknadsstånd för barnklubben som skulle komma på måndagen. Marknadsstånd som barnen kunde sitta runt och göra olika kuligheter. Köket med scenen blev en grotta. Sedan gick vi på gudstjänst. Efter det retades vi lite med en av ungdomarna och sedan åt vi och då var vi verkligen vrålhungriga. Sedan satte vi oss, alla utom p1 och p3, i det större rummet och lekte lekar där man lärde känna varandra bättre genom att påstå ngt om ngn och sedan få svaret. Kul. K var inte med för hon gjorde sig i ordning och sedan la vi oss.

Måndagen började med barnklubben och jag måste erkänna att barn inte är min favoritgrupp att umgås med. De var väldigt rara men jag kan inte riktigt med det… obehagligt. MAT. Sedan gick vi till ett center som tillhör kyrkan och där fick vi veta lite om vad de gjorde. Efter det gick p1 och p2 för att spela fotboll med några ungdomar i området och bjuda in dem till ungdomskvällarna. P3 och f3 delade ut broschyrer om skuldhanteringsprogram och jag och K, f1 och f2 bönevandrade runt. Först gick det bra och Gud har verkligen humor. Det kom upp en massa om ek. Att ur den förmultna jorden ska en ek växa upp(ngt sådant) vi såg skyltar med ekollon och ett träd på ett ”hisstorn” som stod kvar trots att de översta våningarna av det huset rivits. Men sedan blev det isigt och vi skyndade tillbaka.

K, f2 och f3 handlade mat och vi andra gick hem. Jag fick pratat en del med p3 och sedan åt vi. Efter det gick vi till prästgården och lekte lite lekar och sedan kom f1 igång för hon var jättetrött. Hon fick alla att gapskratta med sina charader.

Efter barnklubben på tisdagen åt vi lunch med personalen. De hade en låda med små frukter som såg ut som valnötter nästan utanpå men när skalet var borta såg det ut som en ögonglob och smakade underligt. Sa adjö och samlades i det större rummet för en sammanfattning av vad vi tyckt om det hela och lade ut papper med ett namn var på och så skrev vi till den personen i teamet vad vi uppskattat hos den personen under denna tid.

Han som skulle köra oss hem kom och vi packade in i minibussen. Lämnade p3 för han bor där och nu är det lov. Det som tog en timme dit tog tre timmar hem för chauffören vill inte ta råd från K om vilken väg att ta så vi körde en omväg och fastnade i rusningstrafik. Kul…

Kom hem till slut i alla fall och nu känns det lite tomt utan teamet runt mig.

Jaha, imorgon ska jag åka till Peckham, i London, som har ett rykte om sig att vara farligt. Vi kommer dock att vara mest i kyrkan så jag hoppas att det inte ska bli några tråkigheter. Ledaren för ungdomsverksamheten har bott där i tre år och det har inte hänt henne någonting så det ska väl gå bra för oss som ska vara där i sex dagar. Vi ska vara en del på ungdomsgruppen och en del med barn. Inget av det är min förtjusning…

Idag på de äldres klubb så när jag vek ihop en av dukarna så började två tanter och en gubbe att skratta åt mig för de tyckte att jag vek som en toka.  En av tanterna sa något om att det märks att hennes mamma inte har lärt henne vika eller något liknande. Till slut kunde en hon inte sitta still utan hjälpte mig att vika ihop duken “rätt”, det vill säga så att det blev jämna fina kanter när den var hopvikt. Blev först lite sur för att de skrattade åt mig men det såg väl ganska lustigt ut antar jag.

Tisdagen den sextonde fick vi på kursen i uppdrag att göra/delta i en scavenger hunt. Vi fick en lista med saker vi skulle göra som till exempel att åka till Baker Street och ta ett kort med någon av oss och en Sherlock Holmes skylt, att åka buss och prata med en av passagerarna och ta ett kort på en av oss och en vakt utanför Buckingham Palace.

Hon som jag åkte med (vi delades in i par) skulle jobba på kvällen så vi hade inte lika mycket tid som de andra. Därför gjorde vi snabbt upp en plan för hur vi skulle åka till de olika ställena. Först åkte vi till Baker Street och jag fick en Sherlock Holmes mössa att sätta på mig plus en pipa att hålla i medan den andra tjejen tog kort. Sedan åkte vi buss och tjejen sa till tanten bredvid mig att låtsas prata med mig så att hon kunde ta kort. Tanten fick en förklaring om varför och sedan började hon snacka med mig om min rullstol som jag hade med mig. (Jag har problem med mina leder så därför behöver jag en rullstol ibland) Hon sa att rullstolar funkar bättre om de har mindre hjul och att min rullstol hade de största hjul hon någonsin sett, vilket jag tycker är underligt för de är inte särskilt stora och framhjulen är pluttiga. Hon pratade i alla fall på om att jag borde hyra en rullstol med mindre hjul och så vidare tills hon tyckte att jag verkade ha förstått.

Sedan hoppade vi av på Oxford Street och tog kort där, gick vidare och köpte ett vykort som ingick i scavenger hunten…

Sedan åkte vi till Buckingham Palace. Det fanns inga vakter med bävrar på skallarna… bara några som såg ut som poliser eller liknande. Så vi pausade ett tag och tog ett kort på BP innan vi stack hem igen. Det var en kul dag…

Jag var på en träning för helande tjänst lördagen den trettonde. Schemat för dagen såg ut såhär:

9:30 Registrering

9:45 Välkomnande och lovprisning

10:00 Lektion ett – Det fundamentala av helande tjänst.

· Återupptäcka Jesu tjänst

· Återupptäcka Guds rike

· Makt och auktoritet

11:10 kafferast

11:30 Lektion två – utlösande av (helande) tjänsten 1

· En integrerad helande modell (inkluderande Ord av Kunskap)

· Modell för bön för helande

· Vittnesbörd om bönesvar

12.45 Lunch

13:30 Lovprisning

13:45 Lektion tre – utlösande av (helande) tjänsten 2

· Grundläggande värderingar

1. Sensibilitet för den Helige Ande

2. Platsen av tro

· Andra bas-värderingar

15:00 Te

15:20 Lektion fyra – Specifika typer av tjänster

· Leda någon till pånyttfödelse

· Tjänstgöra förlåtelse

· Fyllas av den Helige Ande

16:30 Slut

Vi fick ett tjockt häfte med rutor som innehöll nyckelord av det han pratade om så det var bara att följa med, vilket var tur för jag hade glömt min penna. Men det var en riktigt intressant dag och jag lärde mig mycket och ska försöka repetera det då och då så att jag inte glömmer det.

Hur som helst så när vi skulle praktisera helande tjänsten så fick vi först se hur man skulle göra. En kvinna som hörde dåligt blev bedd för där framme och likaså en annan kvinna med smärta i foten. Den första kvinnan fick hjälp med en annan bit av hennes liv som var jobbigt och den andra blev halvt helad så hon kunde stå och gå längre än hon kunnat tidigare, även om smärtan inte helt försvann.

Sedan bad vi i grupper och då blev en killes knä helt bra. Jag bad tillsammans med de två andra från Sverige i min kurs och en dam. Vi bad för ett knä som hade krossats på något sätt och medan vi bad så började knät skaka. Vi turades om att hålla händer på knät och när jag gjorde det så kunde jag känna hur knät skakade förstås men också hur det rörde sig i knät, som om stora bitar rörde på sig och när hon som vi bad för kände på knät så kunde hon känna ben som hon inte hade kunnat känna förut, vet inte om det var för att knät varit svullet eller för att benen inte legat rätt i knät och nu gjorde det… men hon blev i alla fall mycket bättre.

Har aldrig varit med om att sådant hänt mitt framför mina egna ögon och att jag dessutom kände hur det rördes om i knät… wow alltså.

Jag kom hit söndagen den 30 september. Det tog kanske en timme och en kvart att flyga och jag var ganska uttråkad eftersom jag hade packat ner musik och böcker där jag inte nådde dem utan ett omständigt bökande först så jag bara satt där. Ibland pratade jag dock med en av mina två kurskamrater från Glimåkra folkhögskola. Den andra kurskamraten satt bakom oss och lyssnade på musik så hon var inte lika social.

Sedan gick vi ut och möttes av kursledaren och hennes man. Först körde de till lägenheten som de andra två kurskamraterna skulle dela men de som de ska bo hos var inte hemma och nyckeln ville inte låsa upp dörren så vi åkte till mitt hus istället. De var hemma och vi gick uppför en typiskt smal engelsk trappa. Det kändes lite konstigt att komma hit för familjen såg konstigt på mig. Jag hade på mig en typisk kontorskjol och när jag kom in i rummet som jag skulle bo i, utbrast jag: ”Oh, how cute!”, vilket måste ha fått mig att verka vara en snobbig överklassare…

Vi lämnade i alla fall mina grejer och sedan åkte vi till High Road som är shopping gatan här i området. Där gick vi in på ett mackställe och åt snabbt för vi skulle sedan till St Barnabas(kyrkan som håller i kursen). Dit skulle vi för att lyssna på en man som kallas ”brother Andrew” och har smugglat biblar genom järnridån. Han var bra och det kändes som att vara på ett Oas möte. Det börjar med en halvtimmes lovsång, sedan talas det och sedan är det lovsång igen som avslutas med välsignelsen. Lokalen är stor, en gotisk kyrka i tegel med en stor skärm till höger. Men jag var ganska trött så efteråt ville jag bara hem trots att det kom fram folk och hälsade. Så när familjen kom fram till mig och frågade om jag ville hem så följde jag med dem.

På tisdagen gick jag till St Barnabas eller StB som folk kallar den. Vi åt ”frukost” där. Den bestod av croissant och sylt… tycker inte det räknas som frukost. Sedan gick vi till klassrummet som alltid är kallt eller har dålig luft. Det ligger i en enskild barack bakom kyrkan. Där fick vi information om kursen, Twelve, och de tre kyrkorna; Oakleigh Community Church, Emanuel Network Church och St B. St B var först men sedan planterade StB de andra också.

På lunchen lyssnade vi på kyrkoherden som har en glugg mellan tänderna. Han var bra, pratade om ”Church life; sacred or social” och sa bland annat att präster inte borde ha prästkläder längre för det fanns inte någon poäng med det tyckte han.

Vi fixade i alla fall blanketter att fylla i för att få ett Oystercard och sedan gick vi tjejer till Starbucks som är en känd kaffekedja. De säljer inte bara kaffe men det mesta är kaffe. De är också stora i USA.

Onsdagen tog jag en promenad i parken på andra sidan vägen. På kvällen gick jag med i en bibelstudiegrupp. Vi började med en serie som heter “From sinner to saint”

Torsdagen var en infodag igen. Kursen pågår på tisdagar och torsdagar med lektioner. Det räknas som en tredjedel. En annan är volontärjobb i kyrkan tio timmar per vecka och det tredje är social tid med Twelve gänget.

Söndagen åkte vi i Twelve till Oakleigh Community Church och det var bra där med men mkt mindre. Tråkigt nog var det inte föreståndaren som predikade utan en annan man. Det hade varit bättre om det varit föreståndaren(Mike) eftersom då hade man vetat hur det brukar låta…