Svensk(a)kyrklig i Lund, Sverige

Igår var det som vanligt alpha. Det är väldigt trevligt att komma dit, äta och prata med folk om lite av varje, lyssna eller sjunga lovsång, lyssna på en talare och sedan sätta sig i smågrupper och samtala eller diskutera om det som talaren talat om. Igår handlade det om Jesus. Först om honom som historisk person, att det är med all säkerhet så att han har levat här på jorden. Frågan är bara om han är Guds Son eller inte.

De flesta i min smågrupp har haft någon kristen bakgrund så de hade inga problem med att acceptera att Jesus har funnits här på jorden, vilket de flesta inte har. Men så blev det ganska tyst eftersom man inte kom på något att säga. Vi ledare, som är fyra men som var tre igår för en var sjuk, fick ju försöka få till ett samtal men det var inte helt lätt. Sedan blev det dessutom lite småjobbigt för mig och en av de andra för den tredje ledaren började prata alldeles för mycket. Meningen med alpha är ju att man ska få ställa vilka frågor som än kommer upp med om kristen tro och då ska ju inte ledarna prata på. Det blev i alla fall ett rätt så flytande samtal lite senare, kursdeltagarna emellan så det gick inte alldeles åt skogen..

Det var ganska roligt vad som hände förra onsdagen. Jag hjälper till på de äldres veckorsamlingar med att servera kakor och prata med de som kommer. Hur som helst så satte jag mig vid ett bord med tanter som jag nästan har som favoriter. De är nämligen väldigt bra på att inkludera mig i samtalet och inte bara prata med varandra.

I alla fall så började tre av dem att prata om medeciner de tog, smärtor som de hade och olika doktorsbesök. De nämnde också andra i deras ålder som blivit senila eller så sjuka att de itne kunde komma till den här samlingen längre. Så vände sig två av dem mot mig och frågade skrattande:

“Oh, here we sit and complain about our pains, but surely you don’t have any!”

Lite lustigt för innan jul frågade de precis samma sak. Jag tror att den tredje damen kom ihåg det för innan jag hann svara på deras fråga så sa hon:

“Oh yes she does. She has arthritis and has had it for eleven years.” och såg kunnigt på de andra.

“Oh, really?” sa de andra två och sedan började de att skämmas för vad de sagt och sa: “Here we sit and complain about our aches and there she sits and has pains. So young!” och sedan verkade de bli arga över att en så ung människa kunde få en sådan sjukdom och smärtor… så ung!

Jag tycker det var ganska roligt.. trevliga tanter..