Svensk(a)kyrklig i Lund, Sverige

Fick veta förra veckan att det inte kommer att bli något Twelve till hösten. Faktum är att det har lagts ner till vidare. Det här är inget ‘nytt’ utan det har kyrkan funderat på länge alltsedan den förste ledaren för Twelve slutade. Nu blir det alltså nedlagt och folk från Bibellinjen på Glimåkra folkhögskola med inriktningen Storbritannien får åka någon annanstans. Shieffield och Bristol är två alternativ där de har liknande Twelve kurser. Vi får väl se vad folkhögskolan bestämmer sig för att göra. Det känns lite tråkigt samtidigt som jag är glad att jag hann med detta Twelve.

I söndags så togs det upp två kollekter. En för kyrkans arbete med barn, ungdomar, alpha, sina cirka tvåhundra missionärer osv.. och en för Burma. Den för Burma var inte förannonserad så folk visste inte att den kollekten skulle tas upp och den togs upp efter den till kyrkan. Ändå fick de in mer än tvåtusen pund vilket är mer än tjugotusen svenska…. WOW säger jag. Många av medlemmarna ger tionde via internetbank och ändå ger de så mkt. Inte så många småmyntgivare där inte…

Jag har köpt brittiska jordgubbar!(och ätit upp dem) Köpte en brittisk gurka också.. men den smakade som gurkor brukar… hehe. Jordgubbarna var godare än de vanliga från spanien men de mamma och pappa har i sin trädgård alltså. Inget klår hemmaodlade… ojoj..

Jag kommer inte ihåg det nu men jag antar att det nästan alltid i det man gör kommer ett så kallat dödläge. Det är det jag har nu. Sedan jag kom tillbaka från Sverige har det känts som att kursen bara fortsätter på grund av resan till Kapstaden som vi ska göra i juni. Annars hade vi lika gärna kunnat sluta innan påsklovet. Så känner jag det. Nu är det en massa prat om hur vi ska få ihop pengar till resan och visst, det måste göras men det tar så stor plats och när vi inte gör det så går vi igenom en bok som att inte ta ‘offense’. Visst är den intressant men det känns lite dödläge i jämförelse med alla personlighetstester, gästföreläsare och olika ämnen vi har haft på lektionerna tidigare. Nog för att London blommar och våren är här med regn och sol men jag saknar nog mitt kära Sverige ändå.

Du kanske har läst, hört, sett någonstans om hur Jesu dop gick till. Han gick ut till Johannes Döparen för att bli döpt i vattnet. Johannes protesterar först men sedan gör han det ändå och då kommer en duva ner från himlen och en röst säger: “Detta är min älskade son som jag älskar, lyssna till honom”.

Jag vet inte om du har tänkt som jag att den där duvan är vit och vacker … typ en fredsduva med en olivkvist i näbben. Men tydligen som min kursledare berättade i tisdags så betydde ordet för duva inte en vit duva utan en… klippduva. Den ser ut som de som springer runt i stan, skitar ner och bär runt på sjukdomar(tydligen är stadsduvan kommen från klippduvan enligt wikipedia). Det intressanta är att den flyttar in i mörka klipphål eller hyllor, rensar ut allt skräp och gör det fint därinne.

Liknande behöver inte vi människor göra oss ‘fromma’ för att den Helige Ande ska komma till oss utan han kommer om man vill det. Om han får det så kommer han in och rensar ut skiten för att sedan göra det fint…

Jag tycker det var ganska fascinerande att höra….. aldrig hört det förut att det skulle handla om en klippduva…