Svensk(a)kyrklig i Lund, Sverige

P1 berättade igår för oss om en sak som hänt denna vecka. Han blev opererad för ungefär fyra veckor sedan i axeln. Jag vet inte riktigt varför men det blev han i alla fall. När vi sedan var i Peckham fick han ont i axeln och han blev väldigt orolig såklart. Han kollade i spegeln för att se om det syntes något, om stygnen gått upp men då var ärret borta! Han blev helt chockad.

Så när han kom till doktorn igen för att få det kontrollerat att det läkte bra osv så tog han av sig skjortan eller tröjan och doktorn såg frågande ut. Hon såg ner i sina papper och frågade: är inte du (jag vill inte skriva folks namn som sagt.)?

“Jo, men det är ganska lustigt för…” och så berättade han att han går den här kursen, att det gjort mer ont och ärret försvunnit. Doktorn lyssnade på hans berättelse och sedan sa hon:

“Äh, vad ¤”#”%&, du är den tredje som varit med om något sådan här så jag tror jag ska bli kristen.

Fatta vad häftigt!!!!!!!

Fick just veta av mamma att england hade sin största jordbävning på tjugo år tidigt imorse, tjugo mil norr om London. Det försklarar nattens lilla händelse.

Jag var på väg att somna då väggen som huvudänden är mot började skaka. Jag trodde att mannen i huset försökte ta loss en hylla på andra sidan väggen eller något. Hela sängen rörde sig och det kändes som jag var till sjöss och guppade. Obehagligt. Det höll inte på mer än en eller två minuter men ändå…

Så nu har jag varit med om en jordbävning. En ganska liten jämfört med andra länder… men ändå.

Hittade just till den här sidan: ukpriest.org  där det finns en info video om vad det innebär att vara katolsk präst. Det finns svar på frågor och kontaktinformation. Jag tycker det är ganska snyggt gjort för att vara en “kyrklig” hemsida och ganska intressant. Vi får väl se hur den ser ut när de är klara med layouten.

Innan jag börjar berätta om vad jag varit med om de senaste dagarna så vill jag bara meddela att eftersom jag inte vill skriva ut de riktiga personnamnen på folket så skriver jag istället K för kursledaren, p1 p2 och p3 för killarna i teamet och f1 f2 och f3 för tjejerna och jag för mig själv.

Sedan i tisdags är jag tillbaka igen från Peckham. Det ligger ungefär en timmes bilfärd bort och är en blandning av fattiga och medelrika människor. Det är kanske inte så konstigt att det är ett ganska farligt område med våld som vardagsmat, verkar det som. Jag trodde innan jag åkte dit att det skulle vara ett mörkt område med gråa byggnader, skrämmande människor och en obehaglig atmosfär men så var det inte. Inte riktigt. Det fanns höga byggnader men de flesta hade rivits och ersatts med tvåvåningshus istället. Parker hade angjorts här och var och det verkar bli bättre.

På tisdagen gick jag upp vid sju, blev hämtad av Ks man och kom till kyrkan vi tillhör. Där bad vi inför de sex dagarna i Peckham och sedan stack vi iväg. Det tog som sagt ungefär en timme som kändes väldigt lång. Hur som helst så kom vi fram och lastade av grejerna i ett stort hus med två rum på ena sidan, köket på andra och en stor hall emellan.

Sedan fick vi en rundtur med ungdomsledaren i ”Peckhamkyrkan” och en tjej från ungdomsgruppen. Det var kallt och vi skyndade oss att se de viktigaste, som till exempel biblioteket som ser ut som ett upp och nervänt, blått L med ett orange rymdskepp på taket. Vi avslutade det hela med att gå in i en stor hall med små marknadsstånd i och där åt vi. Vi fick sällskap av några som är i ett team som hör till den kyrkan.

Efter det så satt vi i prästgården och drack te(utom jag som inte gillar det) och bestämde vilka som skulle göra för, huvud och efterrätt till kvällens alla hjärtans dag middag för ungdomar. Sedan gick vi och handlade och gjorde i ordning maten. Gästerna kom vid sju och vi turades om att servera och ta bort tallrikar. Jag satte mig vid ett bord och det visade sig att en av killarna hade varit i Sverige några gånger så vi fick pratat lite om det och sagt några svenska ord, vilket var kul. Annars var det inte riktigt vad jag trivdes med för det var ganska stökigt. Tio var det slut och vi fick diska alla fyrtio tallrikar, bestick och glas. Det gick fort i alla fall.

Jag tror att vi gick och satte oss i det mindre rummet där vi tjejer sov i sedan och hade jättekul. Främst därför att när luftmadrasserna var uppumpade så bråkade f1 och p1 med varandra (på skoj såklart) och p1. De brottades typ och helt plötsligt slängde han henne mot en av luftmadrasserna. Han själv följde med och luftmadrassen sa: ”PAPP!” och när de kom upp igen så såg luftmadrassen gravid ut. Det var så roligt och till och med nu när jag skriver detta skrattar jag.

Teamtime där vi pratade om hur vi kände oss och vad vi tyckte om dagen och sedan sov vi, tjejer och killar för sig.

Fredagen hade vi ledigt tills klockan två så vi tjejer gick till Primark och shoppade, utom jag som inte hade tagit med några pengar till Peckham. P2 kom in och hittade några kläder och sedan på väg hem kom p1 och killarna drog iväg med mig för att köpa filmer.

Vi åt lunch som vi gjort själva och sedan satte några igång med att hjälpa till med att förbereda inför en ”klubb” som är för barnen under lovet. De målade och jag och några till stack iväg för att handla kvällsmat.

När vi kom tillbaka hade klockan gått och vi åt, tror jag… Sedan var det ungdomsgruppen. Tre ungdomar och en ledare rappade låtar som de skrivit själva, sedan sjöng vi lovsång, p1 berättade sitt livs historia och ungdomsledaren berättade kort om budorden. Efter det gick man ut i hallen och pratade eller stannade kvar i rummet för att be. Jag stannade kvar men så gick jag ut till sist och det var kul, annars brukar jag ha svårt att slappna av med andra ungdomar. Efter det var det fritt… och så hade vi teamtime. Jag sa något som jag inte tänkt på och sedan blev det väldigt konstigt och jag trodde att jag sårat f1. Kände mig hemsk.

Lördagen åkte vi till Soul Sista som låg en tunnelbana och två tåg bort. Vet inte vad det hette. Killarna stannade kvar och hade motsvarande grej. Vårt möte var i en stor, typ gympasal och rubrikerna för dagen var: It’s amazing to be me, It’s amazing to be a girl, It’s amazing to belong to God. Mycket bra! Åt medtagna mackor och sedan Fish & Chips. F1 och jag fick klarat ut grejen som varit kvällen innan. Sedan åkte vi hem och var hemma vid tio ungefär.

På söndagen hade jag ganska mycket ont i mina leder och jag grät. Fick pratat med K och f3 om det och sedan satt jag själv och läste Bibeln. Efter det var det gudstjänst och de andra hjälpte till med barn, ungdomssamling eller welcome team. Själv deltog jag bara eftersom jag snörvlade och ville vara ifred. En bra predikan om att fokusera på Gud och komma ihåg vad Han gjort i ens liv tidigare. Annars blir det lätt som med israeliterna som inte ville inta landet när Gud sa åt dem så eftersom några av deras spejare pratade om att det bodde jättar där. Sedan ville de inta landet men då var inte Gud med dem. Hade de fokuserat på Gud och inte jättarna och kommit ihåg vad Han gjort tidigare för dem så hade de nog intagit landet när Gud sa åt dem att göra det.

Fikade och fick varm choklad fixad åt mig vilket var en god lyx. Fick pratat med två tjejer varav en var fransyska som jobbade som au pair. Sedan satte vi upp marknadsstånd för barnklubben som skulle komma på måndagen. Marknadsstånd som barnen kunde sitta runt och göra olika kuligheter. Köket med scenen blev en grotta. Sedan gick vi på gudstjänst. Efter det retades vi lite med en av ungdomarna och sedan åt vi och då var vi verkligen vrålhungriga. Sedan satte vi oss, alla utom p1 och p3, i det större rummet och lekte lekar där man lärde känna varandra bättre genom att påstå ngt om ngn och sedan få svaret. Kul. K var inte med för hon gjorde sig i ordning och sedan la vi oss.

Måndagen började med barnklubben och jag måste erkänna att barn inte är min favoritgrupp att umgås med. De var väldigt rara men jag kan inte riktigt med det… obehagligt. MAT. Sedan gick vi till ett center som tillhör kyrkan och där fick vi veta lite om vad de gjorde. Efter det gick p1 och p2 för att spela fotboll med några ungdomar i området och bjuda in dem till ungdomskvällarna. P3 och f3 delade ut broschyrer om skuldhanteringsprogram och jag och K, f1 och f2 bönevandrade runt. Först gick det bra och Gud har verkligen humor. Det kom upp en massa om ek. Att ur den förmultna jorden ska en ek växa upp(ngt sådant) vi såg skyltar med ekollon och ett träd på ett ”hisstorn” som stod kvar trots att de översta våningarna av det huset rivits. Men sedan blev det isigt och vi skyndade tillbaka.

K, f2 och f3 handlade mat och vi andra gick hem. Jag fick pratat en del med p3 och sedan åt vi. Efter det gick vi till prästgården och lekte lite lekar och sedan kom f1 igång för hon var jättetrött. Hon fick alla att gapskratta med sina charader.

Efter barnklubben på tisdagen åt vi lunch med personalen. De hade en låda med små frukter som såg ut som valnötter nästan utanpå men när skalet var borta såg det ut som en ögonglob och smakade underligt. Sa adjö och samlades i det större rummet för en sammanfattning av vad vi tyckt om det hela och lade ut papper med ett namn var på och så skrev vi till den personen i teamet vad vi uppskattat hos den personen under denna tid.

Han som skulle köra oss hem kom och vi packade in i minibussen. Lämnade p3 för han bor där och nu är det lov. Det som tog en timme dit tog tre timmar hem för chauffören vill inte ta råd från K om vilken väg att ta så vi körde en omväg och fastnade i rusningstrafik. Kul…

Kom hem till slut i alla fall och nu känns det lite tomt utan teamet runt mig.

Jaha, imorgon ska jag åka till Peckham, i London, som har ett rykte om sig att vara farligt. Vi kommer dock att vara mest i kyrkan så jag hoppas att det inte ska bli några tråkigheter. Ledaren för ungdomsverksamheten har bott där i tre år och det har inte hänt henne någonting så det ska väl gå bra för oss som ska vara där i sex dagar. Vi ska vara en del på ungdomsgruppen och en del med barn. Inget av det är min förtjusning…

Idag på de äldres klubb så när jag vek ihop en av dukarna så började två tanter och en gubbe att skratta åt mig för de tyckte att jag vek som en toka.  En av tanterna sa något om att det märks att hennes mamma inte har lärt henne vika eller något liknande. Till slut kunde en hon inte sitta still utan hjälpte mig att vika ihop duken “rätt”, det vill säga så att det blev jämna fina kanter när den var hopvikt. Blev först lite sur för att de skrattade åt mig men det såg väl ganska lustigt ut antar jag.

Igår var det som vanligt alpha. Det är väldigt trevligt att komma dit, äta och prata med folk om lite av varje, lyssna eller sjunga lovsång, lyssna på en talare och sedan sätta sig i smågrupper och samtala eller diskutera om det som talaren talat om. Igår handlade det om Jesus. Först om honom som historisk person, att det är med all säkerhet så att han har levat här på jorden. Frågan är bara om han är Guds Son eller inte.

De flesta i min smågrupp har haft någon kristen bakgrund så de hade inga problem med att acceptera att Jesus har funnits här på jorden, vilket de flesta inte har. Men så blev det ganska tyst eftersom man inte kom på något att säga. Vi ledare, som är fyra men som var tre igår för en var sjuk, fick ju försöka få till ett samtal men det var inte helt lätt. Sedan blev det dessutom lite småjobbigt för mig och en av de andra för den tredje ledaren började prata alldeles för mycket. Meningen med alpha är ju att man ska få ställa vilka frågor som än kommer upp med om kristen tro och då ska ju inte ledarna prata på. Det blev i alla fall ett rätt så flytande samtal lite senare, kursdeltagarna emellan så det gick inte alldeles åt skogen..

Det var ganska roligt vad som hände förra onsdagen. Jag hjälper till på de äldres veckorsamlingar med att servera kakor och prata med de som kommer. Hur som helst så satte jag mig vid ett bord med tanter som jag nästan har som favoriter. De är nämligen väldigt bra på att inkludera mig i samtalet och inte bara prata med varandra.

I alla fall så började tre av dem att prata om medeciner de tog, smärtor som de hade och olika doktorsbesök. De nämnde också andra i deras ålder som blivit senila eller så sjuka att de itne kunde komma till den här samlingen längre. Så vände sig två av dem mot mig och frågade skrattande:

“Oh, here we sit and complain about our pains, but surely you don’t have any!”

Lite lustigt för innan jul frågade de precis samma sak. Jag tror att den tredje damen kom ihåg det för innan jag hann svara på deras fråga så sa hon:

“Oh yes she does. She has arthritis and has had it for eleven years.” och såg kunnigt på de andra.

“Oh, really?” sa de andra två och sedan började de att skämmas för vad de sagt och sa: “Here we sit and complain about our aches and there she sits and has pains. So young!” och sedan verkade de bli arga över att en så ung människa kunde få en sådan sjukdom och smärtor… så ung!

Jag tycker det var ganska roligt.. trevliga tanter..